Björn Olsson

Min fotografiska praktik fokuserar på platsutveckling. Jag arbetar med glappet mellan saker, berättelserna i mellanrummen, stadsrummens eller landskapets immateriella kulturarv, ofta okänt, inte än upptäckt, ouppskattat eller bortglömt.

Mina arbeten berättar om människor som är knutna till platser som har lämnats, har blivit övergivna eller känns lite borttappade. De mänskliga spåren i form av tysta, outtalade berättelser konserverar en nästan spöklik, osynlig närvaro som ligger som en slöja över platserna och forma dem:

Det finns historien om kanslichefen som alltid besöker en viss plats för att koppla av, för att andas, för att samla sig igen efter en svår och livsförändrande kris; eller berättelsen om den sedan länge uppskjutna båtturen, noga planerad och ivrigt efterlängtad men ännu inte påbörjad; istället är båten placerad som en frusen skulptur, stel, avdomnad och väntade; och där finns berättelsen som bara kan upptäckas från rätt vinkel; snett nedifrån och med en långsam huvudrörelse uppåt: bron som leder ut från den lilla staden, ut i världen, bron som håller det eviga löftet om att allt är möjligt om du bara vågar följa dina drömmar.

Med mitt arbete dokumenterar jag alla dessa berättelser, osynliga och undangömda i fördolda utrymmen mellan byggnader och broar på natten.